kims monologer

de flesta bilder kan bli vackra om lite solljus läggs till i sammanhanget. utsikten utanför mitt kontorsfönster hör inte till dessa. jag har döpt utsikten till slagfältet. den består av bråde från nåt gammalt hus, jord, grus och en enorm krater där regn- och grundvatten samlats. huset på andra sidan slagfältet har jag fördomsfullt nog gett namnet östblocket. östblocket har en grå/beige fasad som ser ut att vara piercad med kulspruteskott. på vissa ställen syns lite färg och en och annan järnprort. mot en vägg står en stege och i ett fönster hänger en reflexväst (den skottsäkra västen, i min värld).

det finns inget solljus i världen som kan göra denna plats ens en gnutta romantisk. inget läge att drömma sig bort genom fönstret på arbetstid med andra ord. är det då så konstigt att man ibland googlar upp en bild på alperna och dumglor några minuter om dagen?

kalashnikow.
kim.

nu sitter jag i sentimentalträsket igen. klockan är 12.40 på en lördag och jag har redan gråtit två gånger:

1. till trisskrapet på tv4

2. till reprisen av äntligen hemma.

det är förjävligt.

jag är som en jävla kokosnöt minus håret. stenhård på ytan och rinnande som vatten inuti.

nä förresten. ta bort det hårda skalet också. jag är vatten. vatten!

ser ni den stora nollan i kommentarerna till det förra inlägget?
vad var det jag sa.

sorgligt.
kim.

ok, nu får ni hjälpa till. risken är nämligen att jag kommer framstå som en maniac när jag anländer till teatern. inte nog med att  mina texter gör att folk alldeles säkert tror att jag är smått galen, risken är nu också att de tror att jag bor i en låda och aldrig träffat andra personer. så är det inte. jag har vänner, lovar. planen från början var bara att jag skulle gå på fest hos goda vänner här hemma. tillsammans med alla mina goda vänner.

av denna anledning utlyses nu en sorts desperat klappjakt:
är det någon i stockholm, som jag känner, som vill gå med mig?

plan b är att dyka upp en smula berusad med huvudet i någorlunda hög vinkel.

insåg just hur jävla knäckande det kommer bli när kommentatorsfältet står på noll efter detta inlägg.

fan.
kim.

jahapp.

den 10 november blir min blogg teater.

kl 19.30.

i stockholm.

sjukt.

kim.

höjden av ironi:

jag jobbar på ett elbolag och på kontoret är det så kallt att jag fryser häcken av mig.

kim.

att prova pjäxor är en vetenskap i sig. en helt jävla absurd sådan.

"hur känns den här då?"

"jo den känns väl ok, trycker lite vid sidan här bara"

"nä då är det inte bra, testa den här istället"

pust, stön, svett, knäpp, knäpp, knäpp, knäpp, ritch, ratch

"jo men den här! den här!"

"hur känns den?"

"skitskön ju!"

"oj då, nä då är det inte bra, testa den här"

det är nu jag formar min kropp till ett svettigt, buckligt frågetecken och suckar:

"va?"

att prova pjäxor är ett sorts självständighetstest. det är bara du själv som kan säga att det är bra eller inte. att det dessutom inte är så bra när det är för bra, underlättar inte situationen. ingen mamma kan känna efter att tån sitter där den ska utanpå skon , ingen pappa kan trycka ner hälen ordentligt. att prova pjäxor och bestämma sig för ett par är att stå på egna ben och leva med sitt beslut.

hur dåligt eller bra det nu kan vara.

kim.

jag tror att huvudet har hittat hem nu. hittat rätt. jag har sprungit och flåsat och äntligen hunnit ifatt mig själv.
jag har hittat urprungstanken, den rena destillerade vägen.

och inte är det den jag går på nu.

kim.

varför kan du inte bara ge mig ett par vingar.
klistra fast dem med karlssons klister på mina skulderblad.
hjälpa mig att lyfta.

jag behöver se det från ovan.

hela bilden.
inget gömt.

annars är jag inget.

kim.

utdrag från debatt mellan patriark och matriark i nyhetsmorgon imorse:

p: omä varför ska bara tjejer vara hemma med barnen? vi killar kanske vill vara det också. det är synd om oss.

m: ja, det vill vi också att ni ska.

p: men jag tycker det är dåligt att tjejer inte gör lumpen, varför ska bara killar göra det? det är så synd om oss, buhää buhää...

m: men jag tycker ju också att tjejer ska ha lika stor möjlighet att göra lumpen.

p: jaha... men ni i feministiskt initiativ snackar ju om skitmycket grejor som förnedrar killar, finns massa exempel ju.

m: fast jag representerar vänsterpartiet.

p: buhää.

shut up!
kim.

jag avskyr långsinthet. långsinthet är egenskapernas interna maffia. en långsint person går aldrig att lita på, hur skulle det gå till? rätt var det är kanske man vaknar upp med ett blodigt hästhuvud i sängen och undrar vad som hände.

långsinthet är en sorts stolthet som är så smutsig att den aldrig går att erkänna. den är där, alla vet om det, men ingen vill åskådliggöra den. ta fram silen och skilja det onda från det goda. eller sila skiten ur poolen.

långsinthet leder till bitterhet och med bitterheten vill ingen hångla.

behöver jag säga att jag är en av de mest kortsinta människor som finns?
jag spolar ner skiten och går vidare.

flush.
kim.

vilka olika sorters lösenord folk väljer är ju väldigt intressant. kan inte någon starta en sån där telefonlinje där någon tant klädd i lila velour kan spå i lösenord? det måste väl ändå säga mer om en person än tarotkort gör?

ex:
du använder ofta samma ord och har gjort det sedan många år tillbaka. lösenordet innehåller inga siffror. ordet har en koppling till sport.

analys:
du är en traditionell person och tycker om att känna dig trygg. du är en känslomässig människa och tänker snarare impulsivt än rationellt och logiskt. du är hängiven och trogen i ett förhållande.

någon som vill haka på affärsidén? tala med mjuk röst och dricka te dagarna i ända? jobba hemifrån? mysa? hacka andras mail och annat spännande?
någon?

pling.
kim.

jag har börjat fatta det här med ägg. kokta ägg. eller, snarare, att koka ägg.

ett tag förvirrade det mig att det går fortare att koka ägg på öland, men snabbt som attan insåg jag att hönsen där värper så småttiga ägg och att detta givetvis är anledningen till den förkortade tillagningstiden.

det finns dock ett annat dilemma. i tisdags kom jag på att man måste vara oerhört noga med vattenmängden i kastrullen. varför? jo:

ju mer vatten, desto längre tid tills uppkoket är fulländat.

alltså blir tidtagningen (som startas när vattnet börjat koka) missvisande beroende på hur mycket vatten som tappas upp. när vattennivån är väl tilltagen ligger äggen i uppvärmningsfasen betydligt längre än vid en något lägre nivå.

dessutom hoppar äggen desto mer ju större vattenmängd de guppar i. tänk på det när ni förbannar er över att de gått sönder när ni plockar upp de små liven.

kvitt kvitt.
kim.