kims monologer

ok, nu får ni hjälpa till. risken är nämligen att jag kommer framstå som en maniac när jag anländer till teatern. inte nog med att  mina texter gör att folk alldeles säkert tror att jag är smått galen, risken är nu också att de tror att jag bor i en låda och aldrig träffat andra personer. så är det inte. jag har vänner, lovar. planen från början var bara att jag skulle gå på fest hos goda vänner här hemma. tillsammans med alla mina goda vänner.

av denna anledning utlyses nu en sorts desperat klappjakt:
är det någon i stockholm, som jag känner, som vill gå med mig?

plan b är att dyka upp en smula berusad med huvudet i någorlunda hög vinkel.

insåg just hur jävla knäckande det kommer bli när kommentatorsfältet står på noll efter detta inlägg.

fan.
kim.