kims monologer

jag är en av de få människor som älskar överraskningar. detta har givetvis med mitt ego att göra. att någon brytt sig om mig så mycket så att de sitter och planerar för att överraska mig måste vara höjden av bekräftelse. problemet är bara att jag aldrig blir överraskad och fram tills nyligen har jag lagt allt det ansvaret på världen runt omkring.
nu kanske man kan tro att anledningen till att jag aldrig blir överraskad är att jag själv aldrig gör något för någon annan, vilket är allt annat än sant. jag älskar nämligen att överraska andra, det ger mig en kick. att ensam eller i sällskap sitta och filura på hur jag ska kunna överraska en annan person är både pirrigt och i allra högsta grad en humörhöjare. jag har tagit del i otaliga surprisefester och köpt tonvis med impulspresenter till andra, men själv har jag aldrig emottagit något liknande. kanske tror folk att jag är en av dem som hatar överraskningar?

hur kommer det sig då att jag kommit på att det inte är alla andras fel? svaret är att jag inte kan överraskas. jag har redan listat ut det innan det har hänt, vilket givetvis är lite tråkigt. så har det varit sedan jag var liten, till och med på julaftnar. folk verkar dessutom inte kunna hålla sig från att slänga ut ledtrådar. ledtrådar jag fångar upp likt en groda attakerar en fluga. därför upplever jag dem aldrig som just överraskningar, utan en planerad aktivitet eller dylikt. dessutom har jag en väldigt livlig fantasi. jag kan sitta och fundera på vad som skulle kunna överraska mig och leva mig in i det så mycket att jag blir besviken när det inte händer, helt plötsligt känns min fantasi fullkomligt logisk...

ta det som ett tips, utifall att ni skulle vilja försöka. förmodligen vet jag om det innan ni ens börjat planera.

och så dagens fråga:
hur kommer det sig att solen lyser som starkast och är som varmast precis när den är i skarven av något? precis i kanten av ett moln eller ett hus eller något annat som sedan skymmer den.

klura.
kim.

ibland förvånas jag verkligen över hur äckliga människor kan vara. visserligen kanske jag är lite paranoid när det gäller temat då jag allt som oftast hulkar till när jag ser någon på spårvagnen peta i näsan för att sedan greppa om balansstången. men det jag och två vänner såg igår tog priset.

det är en underbar eftermiddag och vi sitter vid vallgraven i göteborg och suger i oss en mjukglass var. vi tittar på fåglar och tjuvlyssnar på paddans avslutande guidetur. på andra sidan vattnet sitter flera små klickar med öldrickande vårfirare, inklusive en grupp punkare. nu har jag absolut ingenting emot punkare, de jag har träffat har oftast varit intelligenta människor med intressanta åsikter och med rätt sunda värderingar. dock inte dessa. de spottade på fåglarna och kastade burkar och chipspåsar i vattnet. som om detta inte vore nog ställer sig en av killarna upp och kissar rakt ut i vattnet och gör därmed sin lilla ursäkt till penis till allmän beskådning. för att öka spänningen kör han därpå en "hands-free" medan djupa klunkar av folkölen forsar ner i strupen. det som härefter händer är fullkomligt ofattbart, personen i fråga för sin kupade hand under strålen och börjar dricka av sitt eget urin.

hur tänker nu en sådan här person? vad tänker hans flickvän när hon gladeligen gullar och kysser sin pojkvän efter denna stunt? jag kan säga att det var ytterst nära att vi ringde polisen. förargelseväckande beteende? ja, givetvis, på många plan.

jag undrar en sak också, nu när jag ändå är inne på äckligheter:
hur kommer det sig att man kan känna att det luktar fruktansvärt äckligt och anklaga de närmast sittande för dåliga magar, för att sedan inse att lukten kommer från ett nyöppnat paket köttbullar och då helt plötsligt tycka att den är helt ok? kanske till och med god.

konstigt är det.
kim.

det är en konst att ta sig igenom stan kl 08:00 på morgonen. den energi som inte läggs på att hålla sig vaken ägnas åt att i desperation undvika tidningsutdelare. inte ens när det är fint väder och jag cyklar till jobbet går det att undkomma. de kastar fram armen framför styret precis i passeringsögonblicket så en icke villig läsare såsom jag själv får göra all världens abrovinker för att inte trilla omkull. jag känner mig som paper boy i game boy-spelet med samma namn, om ni minns det.

ett litet jobb har jag fått mig. i fyra veckor. men eftersom det hindrar mig från att totalt deppa ihop, gläds jag åt det och njuter varje sekund. dessutom får jag klä ut mig varje dag till "little miss black suit" vilket är mer underhållande än jag trodde. jag som alltid propsat på baggyjeans, gympadojs och t-shirt har plötsligt upptäckt en hemlig önskan om att klä upp sig i ett sammanhang där jag inte kan bli för fin, om ni förstår. visst låter det lite pervo och det kanske det är, men strunt i det, jag mår bra. det är det som räknas.

nu behöver jag bara få en invit om after-work så är min lilla patetiska låtsasvärld komlett.

hokus pokus.
kim.

varför kallas det grillad kyckling? för mig är en kyckling en ytterst liten gul pippifågel som precis pickat sig ut ur ägget, inte en 1,5 kilos bjässe med saftiga lår.

varför görs halsbrännetabletter nästan uteslutande i mintsmak? som nyss kräksjuk kan jag garantera att mint är det absolut sista du vill knapra på när magsyran leker jo-jo längs strupen.

vad är det egentligen för skillnad på får och lamm? undrar om man ens kan äta får, eller om det kanske är giftigt. det enda jag har hört om är fårmage, vilket närmast verkar vara en förolämpning mot mat som begrepp överhuvudtaget. lamm är husomhelst jättegott.

vad hade hänt om kungen och drottningen bara hade kunnat få ett barn och detta inte passat den utstöpta mallen? tänk om vickan hade varit gay, skulle någon annan då valts att föra vidare kronan i ledet av monarker? eller skulle man ha adopterat? det hade ju varit fantastiskt tycker jag, vilket föredöme! då hade vi verkligen kunnat kallas världens mest jämställda land. vad hade hänt om hon bara inte ville bli drottning? hade man bara frågat kusinen? säkerligen finns det bestämmelser för detta, hade varit kul att läsa dem.

kim.