kims monologer

konversation med sambo:

jag: - man närmar ju sig trettio med raska steg alltså, snart hänger tuttarna som skinnlappar på magen
han: - äsch, vadå? så kan man ju inte tänka
jag: - vadå inte tänka, det är ju ett faktum, jag fyller för fan sjugosju om ett halvår.
han: - det gör du ju inte, lägg av nu.
jag: - ehh jo
han: - o fy fan

självinsikt?
nja.

kim.

nej, jag måste lära mig att ljuga. egentligen finns det ju ingen som helst anledning att inte göra det när man kommer hem från en skidsemester och har en överläpp som är snarlik ryssland storleksmässigt. det behövs bara en liten futtig mening:

- äsch, krashade efter ett fett drop, klarade mig knappt, men jävlar vilken resa.

istället blir det:

- shut up, det är herpes.

5 p lögnkurs efterlyses.

kim.

ett av sveriges största bilmärken har en ny kampanj. kampanjen erbjuder en julgran om kunden provkör en av deras miljöbilar.

frågan är hur de resonerar här.

kanske tänker de:
inte kan vi göra miljön en tjänst utan att ta tillbaka någonting. ge och ta. plus minus noll. jante jante.

eller kanske tänker de inte alls.

kim.

tror jag att jag ser ut på ett sätt som jag egentligen inte alls gör? i mina ögon ser jag barnslig ut, knappt över arton års ålder. ibland stör det mig, det är svårt att inge respekt som barnrumpa. senaste tiden har det dock slagit mig att min självbild kanske är aningens skev. kanske ser jag ut som trettio trots min ringa ålder av tjugosex och ett halvt.

kroppen har jag på ett sätt accepterat, på ett sätt inte. jag är inte en femtonårig gymnast längre, jag är en vuxen kvinna. ändå anser jag att jag har breda muskulösa axlar, stenhårda benmuskler som gör det svårt att se tårna och en mage som skulle kunna stoppa ett tåg. jag tror fortfarande att jag är råstark. jag är en liten liten hund som tror sig vara en grand danois.

lösning:
börja köra stryka minst en gång om dagen.

eller?

räcker det att klättra två/tre gånger i veckan och promenera en del kvällar för att hålla sig fin nuförtiden eller måste man kämpa som en gnu ju äldre man blir? räcker det att äta nyttigt, regelbundet och lagom mycket eller är det svältning som gäller? jag vägrar tro det (det där med svältning alltså).

en sak är säker. när det gäller vissa delar i livet (som till exempel ämnesomsättning och möjligheten att springa runt på rasten) var det bättre förr. överlag är det ändå bättre nu.

prioritera mera.
kim.

varför bloggar folk om sovdrömmar? vad är det för vits att berätta om absurda fantasibilder som ändå inte har någon poäng? inte har väl jag någon nytta av att veta att kreti och pleti i natt först satt och käkade kebab med george w. bush för att sedan "helt plötsligt" sitta i olympialiften i åre. det är förvirrande och helt ointressant.

det som snarare är intressant är hur det kommer sig att drömmen uppstod, vad som härlett drömmen, och det bloggar vi ju om varje dag. det kallas nämligen livet.

har du drömt att du jagas av björnar som envisas med att köra upp en blåslampa i häcken?
det krävs inte direkt en professor i drömtydning för att dra slutsatsen att du har det stressigt på jobbet/hemma.

nej, skicka era drömmar till mig så ska jag reda ut dem utifrån era blogginlägg. skit i att skriva om dem, det blir bara tråkigt och förvirrande.

kim. 

vad säger ni nu då? själv växlar jag vilt efter humör.

"dra alla över en kam"

eller det lite mer brutala

"dra alla över en kant"

dessutom:

"räven raskar över isen"

eller

"räven raskar över riset"

fast, va fan skulle han raska över riset för? och vilket ris? fullkorn eller gran?
å andra sidan, vad skulle han göra på isen? är det inte där kon ska vara? eller inte vara...

hmm
kim.

det slog mig igår kväll:

hur fasen håller manliga judar kippan på plats?
dubbelhäftande tejp?
hakband?
sugpropp?
hårspännen?

kim.

jag känner mig halv. spenderade hela lördagen på vinden och letade febrilt efter adventsljusstake till fönster och bord och kunde fan inte hitta dem. jag var systematisk. gick igenom låda efter låda, även sådanda som hävdade att de hade "kläder 03" i sig. detta är ännu en bekräftelse på att saker bara försvinner. men varför är det bara bra och viktiga saker som går upp i rök? varför kan inte alla gamla gympaskor och fula furumanicker ploppa ur verkligheten?

resultatet är som sagt att jag är halv. inget förstaljus tänt och ingen fin ljusstake i fönstret. dessutom hade alla chokladkalendrar gått åt på willys och det är vekligen en katastrof.

ge mig mina saker tillbaka! om det svarta hålet måste fyllas med något annat, ta kartongen med trosor modell b-sektion.

kim.

jag har fått ett nytt jobb.

med månsadslön.

kim.