kims monologer

det är verkligen skrämmande hur metros journalister i tid och otid använder sig av expertuttryck utan att själva kunna kalla sig just experter. det kanske är jag som inte hänger med i svenska akademins uppdatering av ordlistan, men sen när är verbet "att topsa" ett giltigt uttryck? i dagens metro kan vi på framsidan läsa om en kvinna som blivit utsatt för ett våldtäktsförsök och i tumultet lyckats bita gärningsmannen i hans vantbeklädda tumme:

"kvar på marken låg kvinnans tappade tänder och mannens vante. statens kriminaltekniska laboratorium fick efter en tid en träff på dna-spåret i vanten. det kom från en 18-åring, som blivit topsad sedan han blottat sig för en brevbärare."

texten väcker ett gäng frågor. är detta journalistens eget uttryck? är det kanske den intervjuade personens interna språk? vem korrekturläste artikeln?

det är även intressant att spekulera i hur denna topsning (se, en ny böjning!) gick till. togs blottaren in på stationen för att bli topsad, eller hade kanske den utsatta brevbäraren sinnesnärvaro nog att snabbt slita fram en tops, kasta sig fram och...

något annat klart uppseendeväckande med texten ovan är den första meningen. "kvar på marken låg kvinnans tappade tänder och mannens vante".

kvinnans tappade tänder?

som nyfiken läsare frågar jag mig då: hur gammal var hon? det kan kanske tyckas irrelevant, men icke. det avgör nämligen precis hur hårt hon faktiskt bet mannen.
löständer - inte så hårt.
vanliga friska tänker - urkraft.

seså metro, förklara er. teach me.

kim.