kims monologer

tidningen metro har startat en artikelserie om generation y som jag slaviskt kommer följa. på samma gång som jag hatar geniraliseringar så älskar jag när de faktiskt stämmer. om 80-talisten skriver de såhär:

"80-talisterna köper kravmärkt mjölk, har luffat runt i thailand och vill köpa unisexkläder till sina barn. de får ångest vid tanke på pensionssparande och smältande glaciärer. befinner sig i ett konstant tillstånd av beslutsvånda. vill välja rätt partner, rätt utbildning, rätt outfit, rätt karriär, rätt diet, rätt bostadskö och rätt kontakter."

till viss del stämmer det in på mig och många i min omgivning, till viss del inte. jag har inte varit i thailand och jag vet inte ifall jag är så jävla noga med att vara rätt rätt rätt...
kanske, slog det mig då, är det för att jag är född i början av årtiondet i fråga. kanske är det så att jag har lite 70 i mig också? och visst är det väl så:

"70-talisterna är individualister med gott självförtroende som ställer höga krav på lycka och personlig utveckling. tar jämställdhet för givet och kräver delat ansvar i hemmet. 70-talisten stressar inte för att bli vuxen. går i slitna converse, nybliven förälder vid 34, med ungen liggandes i en retrobarnvagn. anklagas för cynism och ironi."

japp, så är det nog. en blandning av sött och salt.

kim.