skäggiga damen
jag vill inte skryta men jag tror jag har kommit fram till varför kvinnor är bättre än män. pudelns så kallade kärna.
det snackas ständigt om att en man inte är en riktig man förrän, paradoxalt nog, han kommit i kontakt med sig kvinnliga sida. en man som är orolig för sitt barn, bryr sig om sina nagelband och, framförallt, en man som kan och vågar gråta anses vara en riktig karlakarl.
redan här märks en antydan till pluspoäng för det kvinnliga, låt oss säga, laget.
men bered er, för här kommer det verkliga beviset; vänd på situationen.
sedan när anses en kvinna vara extra kvinnlig för att hon är i nära kontakt med sin manliga sida?
låt mig svara på den frågan åt er; aldrig.
föreställ er att jag kanske sparar ut lite underarmshår och börjar använda mig av lösmustach för att bejaka min manliga sida. inte skulle väl ni då säga:
"åhå, sicken kvinnlig kvinna! rejäla buskar under armarna, en praktfull mustach och, se där, en åtsmitande chaneldräkt som framhäver bysten!"
nej, det skulle ni inte. ni skulle snarare tycka att hon var aningens obehaglig och kanske, let's face it, lite ohygienisk.
alltså; männen sträver efter något som de aldrig helt kommer kunna uppnå och vi kvinnor är fullkomliga som vi är. det här förtrycket av kvinnor som känns av titt som tätt handlar helt enkelt om ren och skär svartsjuka.
dessutom har vi bröst.
kim.
det snackas ständigt om att en man inte är en riktig man förrän, paradoxalt nog, han kommit i kontakt med sig kvinnliga sida. en man som är orolig för sitt barn, bryr sig om sina nagelband och, framförallt, en man som kan och vågar gråta anses vara en riktig karlakarl.
redan här märks en antydan till pluspoäng för det kvinnliga, låt oss säga, laget.
men bered er, för här kommer det verkliga beviset; vänd på situationen.
sedan när anses en kvinna vara extra kvinnlig för att hon är i nära kontakt med sin manliga sida?
låt mig svara på den frågan åt er; aldrig.
föreställ er att jag kanske sparar ut lite underarmshår och börjar använda mig av lösmustach för att bejaka min manliga sida. inte skulle väl ni då säga:
"åhå, sicken kvinnlig kvinna! rejäla buskar under armarna, en praktfull mustach och, se där, en åtsmitande chaneldräkt som framhäver bysten!"
nej, det skulle ni inte. ni skulle snarare tycka att hon var aningens obehaglig och kanske, let's face it, lite ohygienisk.
alltså; männen sträver efter något som de aldrig helt kommer kunna uppnå och vi kvinnor är fullkomliga som vi är. det här förtrycket av kvinnor som känns av titt som tätt handlar helt enkelt om ren och skär svartsjuka.
dessutom har vi bröst.
kim.
Kommentarer
Trackback