kims monologer

hörde en betraktelse på rasion imorse som var helt i min smak. den behandlade ämnet dyslexi och ifall det är möjligt för kineser , japaner och andra teckenskriftsnationaliteter att ha dyslexi. en tanke som lockar mig då den lyfter något som jag aldrig funderat över och dessutom känns som något sorts svart hål i problemlösarvärlden som aldrig tidigare blivit behandlat.

tydligen ska det hela ha att göra med att vi läser tecken och bokstäver med olika delar av hjärnan, på samma sätt som tal och sång ligger i olika hjärnhalvor och därför gör att personer med stammning kan sjunga utan hinder.

dags att börja utveckla det svenska teckenalfabetet alltså.

kim.