kims monologer

jag förstår inte varför vissa människor ska vara så anti våra svenska traditioner. vad är det för fel på dem? traditionerna alltså. själv är jag väldigt förtjust i kalle anka på julafton och sju sorters blomster under kudden på midsommarnatten. jag njuter i enorma drag av sill, glögg, julgranar, björkris, prästkragar, julskinka och risalamalta.

på något sett har dessa traditioner och flera därtill hamnat snett i somliga hjärnor och utvecklats till någon sorts synonym till ångest. det är tråkigt tycker jag, för att inte säga sorgligt.

jag har absolut ingenting emot att förnya traditioner, det kan vara riktigt kul att studera gulligheten i gorgonzola på pepparkakor och bildäck som majstångsringar. att med kastspö slänga ut krokar till andra länders traditioner kan också vara mysigt. när en och annan maki dyker upp på julbordet är det jag som idel ler.

skärp er nu. det är ju skitmysigt! dessutom blir släkten rund under fötterna av pappas genomskinliga glögg, kan det bli bättre?

hohoho.
kim.