leve den lilla bubblan, leve den

jag har aldrig varit ett fan av skum. inte i någon from. jag förstår inte riktigt vitsen med att äta något som är uppvispat med luft och som bara försvinner i munnen (därmed inte sagt att det är något fel på sockervadd, men det är en helt annan diskussion). hjärnan tror den ska få vätska och så är det bara nåt sorts konstigt bubbel som svarar. det finns en hel del skum som är avskyvärt, här är några exempel:

- cappucino-skum/mjölkskum
- all sorts dessertsåser i form av skum
- ölskum
- läskskum

det finns även oätligt skum som är äckligt. skum, enligt mig, är i många fall ett tecken på att något är fel, här är två exempel:

- fradga
- skum vid strandkanten med en gul/vit nyans

varför envisas kockar med att använda sig av skum i tid och otid? det är ingen riktig konsistens. om de är ute efter bubblet så gör champagne sin fullgoda del och behöver absolut inte ersättas. det är bara en ensidig form av besvikelse som lägger sig när man inser det fasansfulla:

"nej, det är en jävla skumsås"

visserligen vispas luft in i grädde och chokladmousse för att det ska bli fluffigt, men här talar vi inte om samma bubbelstorlek. om man ska dra det helt krasst antar jag att det hela, i grunden, handlar om bubblornas storlek. till och med mineralvatten med små bubbor är godare än sorter med större bubblor. varför slå på stort? varför vräka och överdriva?

less is faktiskt more.
kim.

Kommentarer
Postat av: Mikkelemma

many thanks for your dedications to this world


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback