den dåliga dagen vol 3
klockan är 17:02 och jag rör mig från jobbet och mot spårvagnen. känner mig lite butter men anar ändå att det kan ordna upp sig snart. går förbi h&m och tänker att jag givetvis är värd en billig tröstklänning, gärna i grått. jag hittar den! skön, billig och snygg. perfekt, förbannelsen har hävts!
det är nu det där händer som får mig att inse att denna dag är utom allt hopp. plånboken ligger inte alls i min väska, utan hemma på köksbänken.
"men den ska ju inte vara där, den ska vara här" viskar jag för mig själv, vänder mig om och hänger tillbaka den fina fina klänningen.
jag inser nu att jag har bråttom. ska skriva ut viktiga papper om 45 minuter och innan dess hinna hem och hämta filerna. jag har ingenting emot att åka spårvagn, jag kan till och med sträcka mig så långt att det faktiskt är lite mysigt. men tror ni att det var det idag? gissa tre gånger.
när jag trycker in mig i den, av svettiga medelåders kvinnor, späckade vagnen slår det mig att det är vårruset idag. och starten sker i slottsskogen. där jag bor . mina ögon får ett sting av desperation när dörrarna slår igen och jag omges av ett blött svettluktande lufttäcke.
när jag kommer fram småspringer jag till porten för att sedan ta vartannat trappsteg upp till lägenheten. här följer en snabb överföring av filer till usb-minne och påklädning av icke-jobbkläder. rusar ut och dit jag ska skriva ut, en anings försenad (försök en kvart...). usb-minnet fungerar givetvis inte och cd-romen innehåller inte ens hälften av de filer jag behövde på papper. ut kommer istället en pixlig version av det enda bevis jag har på mina adobe-kunskaper.
sitter nu hemma efter att ha hämtat upp min slappkedjade cykel. jag gömmer mig. jag äter tröstande klibbig choklad och gömmer mig. måtte detta vara slutet. måtte det vara allt.
sa jag att jag har en intervju imorgon?
skräck.
kim.
det är nu det där händer som får mig att inse att denna dag är utom allt hopp. plånboken ligger inte alls i min väska, utan hemma på köksbänken.
"men den ska ju inte vara där, den ska vara här" viskar jag för mig själv, vänder mig om och hänger tillbaka den fina fina klänningen.
jag inser nu att jag har bråttom. ska skriva ut viktiga papper om 45 minuter och innan dess hinna hem och hämta filerna. jag har ingenting emot att åka spårvagn, jag kan till och med sträcka mig så långt att det faktiskt är lite mysigt. men tror ni att det var det idag? gissa tre gånger.
när jag trycker in mig i den, av svettiga medelåders kvinnor, späckade vagnen slår det mig att det är vårruset idag. och starten sker i slottsskogen. där jag bor . mina ögon får ett sting av desperation när dörrarna slår igen och jag omges av ett blött svettluktande lufttäcke.
när jag kommer fram småspringer jag till porten för att sedan ta vartannat trappsteg upp till lägenheten. här följer en snabb överföring av filer till usb-minne och påklädning av icke-jobbkläder. rusar ut och dit jag ska skriva ut, en anings försenad (försök en kvart...). usb-minnet fungerar givetvis inte och cd-romen innehåller inte ens hälften av de filer jag behövde på papper. ut kommer istället en pixlig version av det enda bevis jag har på mina adobe-kunskaper.
sitter nu hemma efter att ha hämtat upp min slappkedjade cykel. jag gömmer mig. jag äter tröstande klibbig choklad och gömmer mig. måtte detta vara slutet. måtte det vara allt.
sa jag att jag har en intervju imorgon?
skräck.
kim.
Kommentarer
Trackback