kims monologer

ett uttryck jag fullkomligt avskyr är "osvensk". om du är svensk och gör något så är väl det du gör svenskt, hur du än vrider och vänder på det? vad skulle det annars vara?

"det du gjorde nu var typiskt indiskt"

"jaså tycker du det, ja kanske"

om man menar att en handling är osvensk för att den inte faller in i det uråldriga facket vi genom tiderna skapat så må det så vara, men det är ju inte på långa vägar rätt. varför inte bedöma oss utifrån det samhälle vi lever i nu. jag blir ju knappast en smula fransk bara för att jag tutar mycket när jag kör bil eller amerikansk för att jag skryter om mina fantastiska prestationer på sportarenan.

låt oss för ett ögonblick låtsas att det faktiskt finns ett ord som heter "osvensk". jag har nämligen funnit det mest osvenska jobbet i sverige (ja ni hör ju hur jävla dumt det låter). tv-kocken måste vara den där amerikanen som vi så föraktar. den kaxiga, vräkiga och självgoda amerikanen. där står de och smakar, smackar och kör runt med aromer i munhålan och uttrycker sin totala beundran inför sin matkonst.

"mmm, jättegott! lite salt bara så är den fulländad. friskt och lätt men ändå mustigt. perfekt:"

men nu finns det ju inget sådant uttryck, så låt oss bara göra det som måste göras. placera in tv-kockarna i ett fack. förslagsvis samma fack som trummisarna och målvakterna.

utsökt.
kim.