kims monologer

det finns vissa blinda fläckar i samhället som ingen riktigt tänkt på. en sorts döda vinklar som man inte upptäcker förrän en stor fet lastbil dånar in i sidan på en. jag råkar för tillfället vara drabbad av just en sådan vinkel.

jag har varit medlem i facket i över 5 år nu. "pyttsan" säger vissa, andra säger "oj". vilket som, så är jag sedan lång tid tillbaka en person som har rätt till vår lilla uppblåsbara flytväst här i samhället, a-kassan. tyvärr är jag lite för ambitiös och kunskapstörstande för att få tillgång till denna mekanism som skulle kunna få min näsa ovanför vattenytan. jag läser nämligen på distans samtidigt som jag är arbetssökande. eftersom jag är student har jag ingen rättighet till a-kassa och eftersom jag, optimistisk som jag är, hoppas få ett jobb alldeles strax kan jag inte låna av pappa csn. visst, jag skulle kunna ta bara bidraget, men då blir det plötsligt en hel del krångel med hur mycket man får tjäna för att ha rätt till detta när jag får ett jobb (dessutom kan jag inte krama ut mer än absolut högst 2000 i månaden, vilket i och för sig är en gullig summa). det finns vissa bestämmelser, jag vet. jag kan till och med sträcka mig så långt att säga att jag förstår varför jag inte har rätt till just a-kassa. men hur kommer det sig att det inte finns någon annan flytväst? extrajobb kanske? stå och slita på ett lager? mja låter halvlockande.

nu låter jag riktigt bortskämd, men jag vet vad jag pratar om, faktiskt. jag har både jobbat på lager, slitit på restaurang och stått och vikt plåt nätterna igenom, det är inte kul. det är ju nu det är dags för mig att blomma, testa mina vingar eller, om ni vill, få bekräftelse för det jag tror jag kan ha lärt mig efter 4 år på högskolan.

finns det inte något stipendium för sådana som mig? ett plugga/arbetssökande/stolthets-stipendium?

antar att den där stoltheten bara är att kasta på marken, platta till ordentligt och sedan gå vidare.

kim.