ge mig ett frysrum för tusan

OBS! Detta inlägg skrevs den 5e november men eftersom Sydafrika bestämde sig för att blogg.se var en läskig sida har jag inte kunnat logga in förrän nu när jag är hemma i svedala igen, håll till godo...

Jag har en inbyggd svensk barometer. Min kropp känner när det är dags att ta på sig lovikavantar och snowjoggers. Jag insåg detta för ett par veckor sedan när jag låg nere på Pollock Beach här i Port Elizabeth, Sydafrika. Ni kan säga att jag är kockobäng i bollen men så var det, mitt bland sand, vågor och surfande havsgudar började min kropp längta efter snön. Pratade med mamma igår och hon sa att det var snö på marken och 0 gradigt, det enda jag kunde tänka var 1. mysigt 2. varm choklad 3. ny vinterkappa. Visserligen har vi varm choklad här nere i sydligaste Afrika också, men det är knappast samma sak att smutta den i 35 graders värme som i 10 graders kyla. Nej, jag är nog en riktig nordbo jag, det ska vara fyra riktiga årstider så man märker skillnaden.

 

Jag läste en ledare i ett glossigt magasin häromdagen där chefsredaktören skrev om hur mycket hon njöt av månaden november. Jag måste säga att även om jag befinner mig på samma kontinent som henne så kopplade jag inte riktigt först. November är enligt mig en rätt tråkig månad med fruset slask och fuktiga raggsockor, men givetvis inte enligt henne. Hon menade att november var en sån härlig månad för nu kunde hon strosa runt i butikerna och köpa sommarens nyheter i kilklacksskor och tunna klänningar. Själv vill jag bara ha ett frysrum, en mössa och en irish coffee.

 

Givetvis kommer jag väl hemma i januari inse att det inte alls är så dumt att, mitt i den svenska vintern, sitta och sippa på iste medan vågorna skvalpar några meter bort. Men ärligt talat har denna sommar mitt i vintern endast en egentlig fördel och det är att jag kommer att vara solbränd på julafton. Därför har jag startat Operation Christmas Tanning sedan några veckor tillbaka och jag måste säga att jag ligger riktigt bra till tidsmässigt.

 

Drygt fyra veckor har jag kvar här nere till det är dags att åka hem igen. Faktum är att det känns helt sjukt, jag har ändå bott här i fyra månader nu, men jag antar att klyschan och tid och att ha kul stämmer när man tänker efter.

 

Anton Glanzelius i ”Mitt liv som hund” hade helt rätt när han sa att ”man måste jämföra”. Utan att ha upplevt en riktig vargavinter kan nog ingen riktigt uppskatta den värme sommaren bjuder på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback