jag kan inte sjunga
att söka jobb, få komma på intervju och sen inte få jobbet är som att provsjunga för idoljuryn utan tonkänsla. alla vänner har sagt att man är grym och sen när man visar vad man går för visar det sig att alla har ljugit och bara vill spela den tondöva jäveln ett spratt. även om anledningen till att jag inte fick jobbet var för att de tyckte jag var överkvalificerad, infinner sig idolkänslan påtagligt ofta. jag söker allt jag kan få tag på som stämmer överens med vad jag är kvalificerad för, det börjar likna någon sorts arbetssökarprositution; ge mig låg lön, ge mig en sysselsättning, ge mig bekräftelse. jag börjar på allvar tröttna på detta nu.
detta är inget liv, det är en repad skiva.
kim.
detta är inget liv, det är en repad skiva.
kim.
en glass är en glass är en glass
årets glassdebatt är i full gång. när "nogger black" introducerades blev gb anklagade för att vara rasistiska. glassmodellen heter "nogger", det har den alltid gjort. lakrits är svart, svart heter black på engelska. vad fan är problemet? skulle den hetat "svart"? eller kanske "dark"? eller helt enkelt "lakrits"? vi har krånglat till det lite väl mycket när vi inte ens kan använda en färg utan att bli påhoppade och anklagade för att vara rasister. vad skulle hända om den hade varit av vit choklad och fått namnet "nogger white"? eller smakat citron och döpts till "nogger yellow"? det är en glass som smakar lakrits, ingenting annat.
nu har gb kommit med glassen "girlie"; en rosa glass i form av en stjärna med en stång som innehåller glitter. givetvis kommer påhopp från alla håll. den är riktad till flickor är det tyngsta argumentet. ja det är den, so what? det finns faktiskt flickor som vill ha flickiga saker, just på grund av att de är flickor. själv var jag kanske inte den flickigaste av alla flickor, jag diggade pigellin. däremot tyckte jag dåtidens lakritspuck var fantastisk. en lakritsglass med en blå tuggummistång att hålla i! det tog liksom inte slut när glassen låg i magen, man fick dessutom smaska på ett blått tuggummi ett tag.
givetvis är det inte glassarna problemet ligger hos, det är hos oss. är det en överraskning att flickor och pojkar är olika? är det en överraskning att fler flickor än pojkar i framtiden kommer sminka sig? visserligen är nu grooming något mycket vanligt hos män men det brukar vanligtvis inte inefatta just glitter. däremot tror jag att många pojkar säkert skulle tycka att just glitter är rätt fränt. för det är det ju, det lägger sig precis överallt och det glimmar som en stjärnhimmel, eller en rymdvarelsedräkt om man vill.
summan av det hela är att det faktiskt bara är glassar och även om vi ska leda de små in i ett jämlikt samhälle så är det inte just vid glassarna vi ska börja. om min framtida dotter vill ha en uppenbart flickanpassad glass med glitter i är det klart att hon får den! det enda jag kan säga då är väl att hon har ett lysande sinne för ekonomi. två för priset av en, kanon! vi måste börja hos oss själva, vad tycker vi? vad är jämställt för oss? och vad är viktigast, lika lön för lika arbete eller frågan om smink och glassar kan färga våra flickors sinnen? vill vi att våra små ska veta att de är vackra som de är, säg det då, visa det varje dag. smink kommer alltid finnas kvar, nu även för killar.
trots att jag var lite av en pojkflicka när jag var liten, en flicka som klättrade i träd, hade ärrade knän och älskade hockey, så gillade jag typiska flicksaker. visserligen bet jag av min barbies ben och dränkte mina "my little ponies" i badkaret, men dock. barn väljer det de tycker verkar kul just nu, inte det de tror kommer vara bra för dem i framtiden ur ett jämställdhetsperspektiv.
man får göra som man vill.
kim.
nu har gb kommit med glassen "girlie"; en rosa glass i form av en stjärna med en stång som innehåller glitter. givetvis kommer påhopp från alla håll. den är riktad till flickor är det tyngsta argumentet. ja det är den, so what? det finns faktiskt flickor som vill ha flickiga saker, just på grund av att de är flickor. själv var jag kanske inte den flickigaste av alla flickor, jag diggade pigellin. däremot tyckte jag dåtidens lakritspuck var fantastisk. en lakritsglass med en blå tuggummistång att hålla i! det tog liksom inte slut när glassen låg i magen, man fick dessutom smaska på ett blått tuggummi ett tag.
givetvis är det inte glassarna problemet ligger hos, det är hos oss. är det en överraskning att flickor och pojkar är olika? är det en överraskning att fler flickor än pojkar i framtiden kommer sminka sig? visserligen är nu grooming något mycket vanligt hos män men det brukar vanligtvis inte inefatta just glitter. däremot tror jag att många pojkar säkert skulle tycka att just glitter är rätt fränt. för det är det ju, det lägger sig precis överallt och det glimmar som en stjärnhimmel, eller en rymdvarelsedräkt om man vill.
summan av det hela är att det faktiskt bara är glassar och även om vi ska leda de små in i ett jämlikt samhälle så är det inte just vid glassarna vi ska börja. om min framtida dotter vill ha en uppenbart flickanpassad glass med glitter i är det klart att hon får den! det enda jag kan säga då är väl att hon har ett lysande sinne för ekonomi. två för priset av en, kanon! vi måste börja hos oss själva, vad tycker vi? vad är jämställt för oss? och vad är viktigast, lika lön för lika arbete eller frågan om smink och glassar kan färga våra flickors sinnen? vill vi att våra små ska veta att de är vackra som de är, säg det då, visa det varje dag. smink kommer alltid finnas kvar, nu även för killar.
trots att jag var lite av en pojkflicka när jag var liten, en flicka som klättrade i träd, hade ärrade knän och älskade hockey, så gillade jag typiska flicksaker. visserligen bet jag av min barbies ben och dränkte mina "my little ponies" i badkaret, men dock. barn väljer det de tycker verkar kul just nu, inte det de tror kommer vara bra för dem i framtiden ur ett jämställdhetsperspektiv.
man får göra som man vill.
kim.
är jag en sån man helst inte vill stanna och prata med?
när går vi ifrån en flyktig bekantskap till att inte hälsa eller ens nicka igenkännande? hur känns det i magen när en person vi känner går förbi och vi väljer att denna inte är värd det?
det finns många anledningar till att det inte ska vara värt att uppmärksamma ett bekant ansikte. även jag har åtminstone ett par sådana som jag på något sätt sårat såpass att jag inte är värd uppmärksamheten. men i den riktiga verkligheten, den som gills på riktigt, så är inte jag den personen. jag sårar inte människor för min egen vinnings skull, jag är inte elak och säger dumma saker om personer som inte alls är sanna. jag är en snäll person som uppskattar livet och de människor jag har turen att få lära känna. hur kommer det sig då att jag inte är värd uppmärksammande i en klick människors ögon?när det händer krymper jag för en sekund till den jag var under min högstadietid. den personen tycker jag inte om.
vi vet aldrig vad folk runt omkring oss har upplevt eller hur de känner förrän vi faktiskt brytt oss om att fråga. om vi inte bryr oss om att fråga, vilket vi faktiskt inte är skyldiga till och absolut inte ska försöka oss på om vi verkligen inte är intresserade, varför inte bara försiktigt uppmärksamma?
en liten knyck på nacken ger så mycket mer än ingenting alls. om inte för den andra personens skull, så för din egen. råkar det bli ett hej eller en kort konversation av det, vad spelar det för roll? vem skadar det egentligen?
kim.
det finns många anledningar till att det inte ska vara värt att uppmärksamma ett bekant ansikte. även jag har åtminstone ett par sådana som jag på något sätt sårat såpass att jag inte är värd uppmärksamheten. men i den riktiga verkligheten, den som gills på riktigt, så är inte jag den personen. jag sårar inte människor för min egen vinnings skull, jag är inte elak och säger dumma saker om personer som inte alls är sanna. jag är en snäll person som uppskattar livet och de människor jag har turen att få lära känna. hur kommer det sig då att jag inte är värd uppmärksammande i en klick människors ögon?när det händer krymper jag för en sekund till den jag var under min högstadietid. den personen tycker jag inte om.
vi vet aldrig vad folk runt omkring oss har upplevt eller hur de känner förrän vi faktiskt brytt oss om att fråga. om vi inte bryr oss om att fråga, vilket vi faktiskt inte är skyldiga till och absolut inte ska försöka oss på om vi verkligen inte är intresserade, varför inte bara försiktigt uppmärksamma?
en liten knyck på nacken ger så mycket mer än ingenting alls. om inte för den andra personens skull, så för din egen. råkar det bli ett hej eller en kort konversation av det, vad spelar det för roll? vem skadar det egentligen?
kim.
bara borta
fruktfarmar i usa har tappat en av sina viktigaste tjänare, sina bin. de är bara borta. från 22 delstater!
förmodligen beror väl detta på att vi människor gillar att hälla gift över våra frukter, men ändå. är det inte lite konstigt att alla försvunnit nästan samtidigt. det är som i ölreklamen: "nu får det va nog!", sa de och kolade vippen alla på en gång. något som också är knepigt är att fruktnissarna säger att de har "försvunnit", inte dött. det verkar alltså inte finnas några spår av borgång, mord ellar annat illdåd. de är bara borta.
jag visste att det var så det funkade. vissa saker försvinner bara. mina datorhögtalare är ett exempel av många.
kim.
förmodligen beror väl detta på att vi människor gillar att hälla gift över våra frukter, men ändå. är det inte lite konstigt att alla försvunnit nästan samtidigt. det är som i ölreklamen: "nu får det va nog!", sa de och kolade vippen alla på en gång. något som också är knepigt är att fruktnissarna säger att de har "försvunnit", inte dött. det verkar alltså inte finnas några spår av borgång, mord ellar annat illdåd. de är bara borta.
jag visste att det var så det funkade. vissa saker försvinner bara. mina datorhögtalare är ett exempel av många.
kim.
om beroende
hur vet jag att saker och ting faktiskt är det jag upplever det att vara? hur vet jag att jag inte intalar mig själv att situationen är på ett vis för att rädda mig själv? rädda mig själv från andras dömande, rädda mig själv från mig. min kärlek är för tillfället på annan ort, i annat land. tre veckor är ingenting och jag har varit ifrån min kärlek under långt längre perioder.
jag klarar mig själv, jag är en stark person. jag är också en sentimental hopplös romantiker. en kombination som kan vara motsägelsefull. människor som lär känna mig nära och innerligt märker att denna mjuka sida kan vara till en obotlig nackdel.
råstark vilja kan förvränga verkligheten. är jag beroende av en annan människa? är jag en stark och självständig person? tänker jag för mycket?
en sida av mig vill slappna av i beroendet av kärlek. en annan sida vill vara på tårna, hela tiden beredd. rädslan sitter i andras dömande, att vara rädd för vad andra personer tänker när jag blottar min oro, min rädsla för att verka för beroende.
slutsatsen har blivit:
jag är kär, så jag skiter i det.
kim.
jag klarar mig själv, jag är en stark person. jag är också en sentimental hopplös romantiker. en kombination som kan vara motsägelsefull. människor som lär känna mig nära och innerligt märker att denna mjuka sida kan vara till en obotlig nackdel.
råstark vilja kan förvränga verkligheten. är jag beroende av en annan människa? är jag en stark och självständig person? tänker jag för mycket?
en sida av mig vill slappna av i beroendet av kärlek. en annan sida vill vara på tårna, hela tiden beredd. rädslan sitter i andras dömande, att vara rädd för vad andra personer tänker när jag blottar min oro, min rädsla för att verka för beroende.
slutsatsen har blivit:
jag är kär, så jag skiter i det.
kim.
mental notering:
idag, den 4e mars har jag, efter vasaloppet, tagit en backig promenad i soligt väder i slottsskogen. jag har tittat på älgar och fåglar och tagit djupa andetag. jag har mått underbart bra. jag har även köpt mjölk, naturell yoghurt och ett kilo apelsiner.
kim.
kim.