kims monologer

det här med kakor och kex är ju lite förvirrande tycker jag. jag har alltid delat upp dem i två kategorier:

1. kex = små krispiga, runda eller fyrkantiga, bakverk som äts till grönmögelost eller annan dessertost (som englands "crackers")

2. kakor = söta bakverk som äts till kaffe eller saft (till fikat, som englands bisquit)

jag upptäckte idag att det ju finns undantag. mariekex till exempel. det är ju en kaka fast den påstår sig vara kex (sneaky little bastard). det finns även fall åt andra hållet, ta pepparkakan exempelvis, nu har folk börjat smeta på dessertost på dessa.

kan inte någonting få vara det som det ska vara och ingenting annat? jag trodde tills för några år sedan att lingonsylt var ett liknande fall. lingonsylt, trodde jag, var en sån sylt man bara har till mat (typ potatisplättar och blodpudding), medan jorgubbssylt och annat användes till pannkakor och dylikt. detta tills jag kom på mig själv med att äta lingonsylt i filen och brorsan klicka på det på pannkakan.

ring mig när brunsås börjar serveras till risgrynsgröten.

kim.

julafton firades hemma hos bror, svägerska och brorson tillsammans med dem, mor, far, moster och morbror. och så lilla jag då, aningens bakfull efter gårdagens äventyr men dock vid gott mod, särskilt efter en nubbe eller två.

efter alla attribut som hör en svensk jul till tyckte min bror, som alltid, det var hög tid att spisa lite skivor. vi andra tyckte, något stimmiga i hatten, att detta var en utsökt idé varpå vi skakade våra lurviga till allt ifrån ted gärestad till sweet och metallica.

styrdans med min 20 år äldre bror är ett kapitel för sig, särskilt när båda parter är förfriskade. det slutade med att vi stod och höll varandra i händerna och hoppade likt två småbarn till gärestads "angela", i all blygsamhet (not! som borat skulle uttrycka det). när han i all sin gullighet valde att sätta sig på golvet och dansa använde vi andra honom som julgran och dansade kring honom, mycket underhållande.

igår, juldagen, var storebror inte så störsk men åkte tappert med på juldagsmiddag med mig som chaufför. - vilken hjälte! konstaterade såväl jag som min andre bror.

mina bröder är alla hjältar på sitt eget sätt, alla tre av dem.

kram på er, jag älskar er

kim.

åkte till jönköping och klippte mig. sen underbart knytkalas med lika underbara vänner. köttbullar, sill, rödkål (mums ellerhur henke), glögg, nubbe och julklappar. sen bongo med massa reggae. slutligen julmat med en från västerås, en från aneby, en från botswana och en från hufvudstaden (jag).

åka bil till götet med fina fina cissi och parkilla. hämta älskling på centralen och hem till ny liten härlig lägenhet. titta på dyra saker på nk. titta på lilla söta alldeles nya teo (4 månader). umgås med familj.

äta middag två gånger. en med familj och tvillingar, en gång ute med 25 årigt födelsedagsbarn.

träffa daniel igen, min fina daniel som gav mig tårar när jag träffade honom i jkpg. vilken härlig roadtrip, vad mycket välbehövligt prat, vilken vän.

hemma i sthlm. trött. julig. bilsvettig.

kramar till er jag mött denna vecka. det har varit strålande.

kim.

eftersom jag själv är en sk språkpolis måste jag kommentera en kommentar jag fått (en replik om ni så vill):

kommentaren:
Menage á trois är det korrekta, vilket direktöversatt blir "städa med tre".
 
svaret:
jo det vet jag mycket väl efter 6 års franskastudier (måhända att jag stavade fel), men faktum är att uttrycket har kommit att betyda trekant (en sexuell konstillation av tre parter) såväl internationellt som i frankrike sedan många år tillbaka.

spåkpolis nr 2

med en fil kand i medie- och kommunikationsvetenskap kan man tro att ett telefonsamtal borde vara en baggis att slå. icke! nu menar jag inte bara de svåra samtalen där man måste be folk om saker, eller tvinga dem för all del. nej, för mig är det minst lika jobbigt att ringa till frisören och beställa en tid. jag är helt enkelt inte gjord för att prata i telefon.

nu tror ni säkert att jag är en sån människa som bara pratar med mina vänner via msn eller sms, det är helt korrekt. men faktum är att jag trivs som bäst när jag kan prata med någon på riktigt, öga mot öga. någonstans har kanske detta att göra med någon sorts osäkerhet i att inte veta vad folk faktiskt tycker, det är lättare att ljuga på telefon än i "verkligeheten".

så, mina vänner, ta inte illa upp om jag inte ringer. jag är bara lite livrädd.

telefonskräckkim

är det någon som kan säga mig hur länge det här med solbränna egentligen håller? min "operation christmas tanning" känns som den kommer gå i stöpet, eller så har jag bara vant mig vid mig gullenbrunhet. smörjer i alla fall in mig hela tiden vilket resulterat i att jag halkar omkring som en hal ål här i familjehemmet.
kan vara en början till en ny sport.

återkommer angående det lite senare.
nu: rutchkana nedför trappan.

slinky kimster

vill bara meddela att jag har blivit skadad mentalt och snart, förmodligen, fysiskt av Sydafrikas vänstertrafik. var ute och tuffade mig med mammas alldeles nya bil idag. svänger höger och inser att jag inte har en aning om vilken sida av vägen jag ska köra på. letade febrilt efter en annan bil som kunde hjälpa mig på vägen (hehe vitsigt), hittade som tur var en och följde den... mina armar ville tydligen växla med vänster hand också.

stoppa mig någon.

kim.

OBS! Detta inlägg skrevs den 5e november men eftersom Sydafrika bestämde sig för att blogg.se var en läskig sida har jag inte kunnat logga in förrän nu när jag är hemma i svedala igen, håll till godo...

Jag har en inbyggd svensk barometer. Min kropp känner när det är dags att ta på sig lovikavantar och snowjoggers. Jag insåg detta för ett par veckor sedan när jag låg nere på Pollock Beach här i Port Elizabeth, Sydafrika. Ni kan säga att jag är kockobäng i bollen men så var det, mitt bland sand, vågor och surfande havsgudar började min kropp längta efter snön. Pratade med mamma igår och hon sa att det var snö på marken och 0 gradigt, det enda jag kunde tänka var 1. mysigt 2. varm choklad 3. ny vinterkappa. Visserligen har vi varm choklad här nere i sydligaste Afrika också, men det är knappast samma sak att smutta den i 35 graders värme som i 10 graders kyla. Nej, jag är nog en riktig nordbo jag, det ska vara fyra riktiga årstider så man märker skillnaden.

 

Jag läste en ledare i ett glossigt magasin häromdagen där chefsredaktören skrev om hur mycket hon njöt av månaden november. Jag måste säga att även om jag befinner mig på samma kontinent som henne så kopplade jag inte riktigt först. November är enligt mig en rätt tråkig månad med fruset slask och fuktiga raggsockor, men givetvis inte enligt henne. Hon menade att november var en sån härlig månad för nu kunde hon strosa runt i butikerna och köpa sommarens nyheter i kilklacksskor och tunna klänningar. Själv vill jag bara ha ett frysrum, en mössa och en irish coffee.

 

Givetvis kommer jag väl hemma i januari inse att det inte alls är så dumt att, mitt i den svenska vintern, sitta och sippa på iste medan vågorna skvalpar några meter bort. Men ärligt talat har denna sommar mitt i vintern endast en egentlig fördel och det är att jag kommer att vara solbränd på julafton. Därför har jag startat Operation Christmas Tanning sedan några veckor tillbaka och jag måste säga att jag ligger riktigt bra till tidsmässigt.

 

Drygt fyra veckor har jag kvar här nere till det är dags att åka hem igen. Faktum är att det känns helt sjukt, jag har ändå bott här i fyra månader nu, men jag antar att klyschan och tid och att ha kul stämmer när man tänker efter.

 

Anton Glanzelius i ”Mitt liv som hund” hade helt rätt när han sa att ”man måste jämföra”. Utan att ha upplevt en riktig vargavinter kan nog ingen riktigt uppskatta den värme sommaren bjuder på.