sur? nej, stockholmare kallas det.

ja, det stämmer. göteborgare är i säklass sveriges mest optimistiska släkte.

regn?
"nämen sicken tur änna! nu kan jag ju greva fram min gamla feskarrock som jag köpte i fjol. göttmos!"

snö?
"nämen seder, det var la heeerligt med snö! vart var det nu jag la längdskidorna? her ska änna åkas!"

hur vi stockholmare låter?
"helvetes jävla fan vad halt det är, snart halkar man väl. bryter lårhalsen. blir halt, lytt och singel resten av livet. ensam och dement. typiskt."

det obehagliga är att om en göteborgare upprepar det senare låter det riktigt mysigt.

gött som körv, och körv, det som är så jävla gött.
kim.

att inte se verkligeheten för alla häxor

hanna fahl i p3 populär till sina gäster i programmet igår:

"hur kommer det sig att det är sån häxhysteri nu tror ni? nordman bränner häxa på scen, aftonbladet utser sveriges häxor och ni, ni spelar i en ny häxtvserie..."

ja du fröken fahl. kanske nästkommande helgdag kan vara en ledtråd?

dumheter.
kim.


wii built this body

visst kan det tyckas en aning pinsamt.
att ha träningsvärk dagen efter tio minuters wii-spelande.
boxningsspelet är lömskt i tell ya.

dags att ta ner hantlarna från vinden, damma av dem, titta på dem med det onda ögat och kasta dem åt helvete för att sedan traska ner till närmsta hi-tech-hak och köpa wii med dansmatta.

nu kör vi hörrni.

kim.

till er.


ni kanske har märkt att jag skriver lite utspritt och inte alls lika ofta som vanligt?
anledningen till detta är att mitt huvud är alldeles för fullt för tillfället och därför är det svårt att sila ner tankarna till riktiga texter. det blir lätt en plutt hit och en dit likt en bajsnödig sprättande kanin, vilket i och för sig kan vara bra med tanke på min förkärlek till korta inlägg, men just nu blir det bara stumpar av det hela.

jag har märkt att min inspiration är som livligast tidigt på morgonen när jag går genom skogen till hållplatsen. det är då texter formuleras och växer likt en murgröna i skallen på mig. haken är bara att jag har strängt förbud att göra annat än jobba på jobbet men när jag väl kommer hem i slutet av dagen har texten försvunnit och min hjärna gått och lagt sig. jag tror det kommer bli bättre när jag får ordning på det jag måste fixa och tankarna slutat leva loppan i knoppen.

missförstå mig inte, jag skriver så ofta jag bara kan och försöker verkligen varje dag, det kommer bara inte dugga lika tätt på ett tag, istället för tre texter om dagen så kanske fem i veckan. rätt var det är kommer en text och då skriver jag direkt, så lova mig att vara beredda.

för jag vet att både ni och jag uppskattar kvalitet snarare än kvantitet.

kim.

skäggiga damen

jag vill inte skryta men jag tror jag har kommit fram till varför kvinnor är bättre än män. pudelns så kallade kärna.

det snackas ständigt om att en man inte är en riktig man förrän, paradoxalt nog, han kommit i kontakt med sig kvinnliga sida. en man som är orolig för sitt barn, bryr sig om sina nagelband och, framförallt, en man som kan och vågar gråta anses vara en riktig karlakarl.

redan här märks en antydan till pluspoäng för det kvinnliga, låt oss säga, laget.
men bered er, för här kommer det verkliga beviset; vänd på situationen.

sedan när anses en kvinna vara extra kvinnlig för att hon är i nära kontakt med sin manliga sida?
låt mig svara på den frågan åt er; aldrig.

föreställ er att jag kanske sparar ut lite underarmshår och börjar använda mig av lösmustach för att bejaka min manliga sida. inte skulle väl ni då säga:

"åhå, sicken kvinnlig kvinna! rejäla buskar under armarna, en praktfull mustach och, se där, en åtsmitande chaneldräkt som framhäver bysten!"

nej, det skulle ni inte. ni skulle snarare tycka att hon var aningens obehaglig och kanske, let's face it, lite ohygienisk.

alltså; männen sträver efter något som de aldrig helt kommer kunna uppnå och vi kvinnor är fullkomliga som vi är. det här förtrycket av kvinnor som känns av titt som tätt handlar helt enkelt om ren och skär svartsjuka.

dessutom har vi bröst.

kim.


frillan


just det! det blev ingen stubblugg.

kim.

att ha en kaka och samtidigt äta den

alltså, är det verkligen meningen att man ska stå i affären och välja på vilket sätt man ska göra rätt?
jag brukar köpa ekologiska varor så långt det går. närodlat och obesprutat, allt i enlighet med ett miljövänligt sätt att tänka. men jag vill mer. givetvis vill jag också stödja fair trade. tyvärr slog det mig häromdagen att jag måste välja. antingen eller.

för en vara som är fair trade kan väl aldrig vara ekologisk? eller?

närodlat.

sen när räknas afrika eller indien som närodlat?
transporterna är ju oändligt långa för alla fair trade-varor. eller?

jag som bara ville vara god och stödja något gott köper numer varannan vara.
inte ska det vara lätt.

kim.