kims monologer

de flesta bilder kan bli vackra om lite solljus läggs till i sammanhanget. utsikten utanför mitt kontorsfönster hör inte till dessa. jag har döpt utsikten till slagfältet. den består av bråde från nåt gammalt hus, jord, grus och en enorm krater där regn- och grundvatten samlats. huset på andra sidan slagfältet har jag fördomsfullt nog gett namnet östblocket. östblocket har en grå/beige fasad som ser ut att vara piercad med kulspruteskott. på vissa ställen syns lite färg och en och annan järnprort. mot en vägg står en stege och i ett fönster hänger en reflexväst (den skottsäkra västen, i min värld).

det finns inget solljus i världen som kan göra denna plats ens en gnutta romantisk. inget läge att drömma sig bort genom fönstret på arbetstid med andra ord. är det då så konstigt att man ibland googlar upp en bild på alperna och dumglor några minuter om dagen?

kalashnikow.
kim.