mitt gulögda monster



jag har upptäckt ett samband. likt den ambitiösa akademiker jag är har jag genom att lägga ihop ett och ett funnit att summan är två. eller har ni inte märkt hur min mörkerfobi behandlats märkvärt mindre den senaste månaden? faktum är att inte ens jag själv tänkt på det, vilket inte kan ses som annat än en framgång, eller hur? jag har tagit mig en funderare på vad detta kan bero på och funnit att det relevanta sambandet måste vara min arbetssituation. kanske är det så att min mörkerfobi blir avsevärt värre när jag har tid att föda den. med för mycket tid sliter jag stora köttstycken ur min fantasi och matar monstret som med snålvattnet rinnandes gladeligen glufsar i sig och blir allt större. utan tid, däremot, och med trötthet i kroppen klipper jag av näringstillförseln och därmed svälter monstret. just nu känns det som det är riktigt tanigt, närmast anorektiskt faktiskt.

betyder då detta att min fantasi också blir undernärd? nej, jag tror faktiskt inte det. däremot blir den gladare, mulligare och gosigare. en antimonsterfantasi kan man säga.

detta betyder dock inte att monstret är helt borta ur bilden, nej, det sitter i ett hörn på gränsen mellan koma och vaket tillstånd och kurrar med sin mage. som en sorts påminnelse om respekten och för givet-tagandet. tror mitt monster kan likna ett av trollen i trolltyg i tomteskogen, med pliriga gula ögon och håriga näsvårtor sitter det där och äter snorkråkor och trumtrummar med sina långa gula naglar mot de knotiga knäskålarna. med enda sysselsättning att hoppa på mig så snart långtråkigheten sätter in.

bu!
kim.

Kommentarer
Postat av: Patrikamal

I see first time your site guys. I like you :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback