kims monologer

såg ni det mest usla programmet som någonsin gjorts förra veckan?
vilket program jag menar?
debattstina såklart.

ett debattprogram som helt går ut på att fronta stina dabrowski som i strålkastarljuset fullkomligt skiter i såväl sina gäster som det aktuella ämnet för debatt. något skruvat kan man tycka.

ett debattprogram ska enligt min mening visa den totala motsatsen; lägga minimal fokus på programledaren (eller moderatorn om ni så vill) och tydligt skildra de olika skiftningar debatten antar.

förra veckan bjöd på en kaskad av värdelösa frågor och inslag. det aktuella ämnet var fidel castros avgång som president och studion var till hälften fylld med exilkubaner redo att försvara sina rättigheter och förklara under vilket förtryck de levt i under så många år. likt de flesta andra debattprogram fanns även diverse förståsigpåare på läktaren samt ett par kändisar.

såsom en mänsklig klysha sitter gudrun schyman på första bänk och blänger glosögd på stina.
"fråga mig, fråga mig" liksom vrålar hon genom de röda bågarna.
vid en närmre titt vid gudruns sida hajar jag dock till.
nämen! dogge doggelito!
konstigt kan tyckas, men vänta, förklaringen är fullt logisk:
dogge har spelat in sin senaste video "rör på göten" i havanna.
jaha, ja men dåså.

debatten rör sig knackligt framåt och stina ställer frågor som:
"vad tycker du om diktaturer"
för att få svaret:
"dåligt"
givetvis.

exilkubanerna får utrymme att berätta om den misär de levt i och hur den hårda regimen påverkat vardagliga saker som till exempel vad de får ha på sig.

det är nu stina gör det något märkliga valet att vända sig till dogge:
"dogge, vad tycker du om kuba?"
dogge svarar:
"asså, jag älskar kuba! värsta känslaaan, glada människooor, varmt vädeeer, goda drinkaaar, a du vet, skönt liksom"
stina driver på:
"känner du igen bilden som getts hittills i programmet av kuba?"
dogge ser förbryllad ut:
"nä, asså, jag fattar inte varför man inte kan se det positiva istället, typ, musikeeen, drinkarnaaa, värmeeen"

föreställ er en kuban som levt under förtryck under halva sitt liv.
sen föreställer ni er en arg kuban som levt under förtryck under halva sitt liv.
sen föreställer ni er en arg kuban som levt under förtryck under halva sitt liv som riktar sin ilska mot dogge doggelito.

parterna utvecklar sig väldigt lätt till en stor stark karl som är rosenrasande på en treåring som faktiskt inte vet bättre.

stina:
"för att visa lite mer av dogges syn på kuba ska vi nu visa en snutt ur hans senaste video 'rör på göten'"
bildskärmen visar dogge körandes en bil av cabrioletmodell. runt omkring honom på sätena rör sig unga kvinnor i takt till musiken. de "rör på göten" (eller "skakar rumpa", för att tydliggöra själva andemeningen av låten) obehagligt nära dogges ansikte. dogge ler. sen är klippet slut.

jag vet inte om ni kan föreställa er exilkubanernas miner när stina efter detta frågar:
"vad tycker ni om detta?"
det blir först dödstyst i lokalen som om alla deltagande plötsligt trott att de stigit in i ett parallellt universum där upp är ner och ner är upp. sedan svarar en av dem med en touch av chock i rösten:
"ja min mamma dansar i alla fall inte sådär"

ja vad ska de säga? det är klart de är chockade när de tror att de deltar i ett seriöst debattprogram där de skulle få göra sin röst hörd och faktiskt diskutera en av deras livs viktigaste händelser och det som händer är att dogge doggelito uppmanar dem att tänka positivt samtidigt som han gör reklam för sin nya singel.

den sista repliken jag hör ur programmet tillhör en av kubanerna:
"jag tror inte riktigt ni förstår. våra namn och ansikten har visats i det här programmet, det kan innebära att vi aldrig någonsin får komma tillbaka till vårt hemland"

för vad?
jo för att stina och dogge ville glänsa ihop.

kvälvande.
kim.