att förstå. nu.

hur kan det vara så här?
hur kan det vara så att jag nu, helt plötsligt, står på kanten till det jag längtat så länge till och inte vet vad jag ska grabba tag i?

det känns som jag blir lurad på konfekten. som när jag var liten och gav mig fan på att vara medveten om ögonblicket då jag gick från den vakna världen till den sovande och det plötsligt var morgon och det magiska hade gått förlorat återigen.

hur ska jag känna nu?
vad ska jag låta bli att gå miste om?
vad ska jag suga åt mig?
vill inte missa en enda känsla.

jag är rädd för att jag ska tappa bort mig. tappa bort mig i allt det positiva. ta för givet. tappa perspektivet.

idag gick jag bland liljekonvaljer och knakande kvistar och sög åt mig perspektiv. andades. placerade mitt medvetende i nuet. blundade. försökte förstå.

imorgon.
då.

kim.

Kommentarer
Postat av: Niklasnatasha

Nice site, Keep it up


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback