antingen eller

jag skulle inte kalla mig själv naiv. jag är snarare hoppfull. att hoppet är det sista som lämnar mig, innan livet självt, står oerhört klart. jag tycker om att tro det bästa om folk, jag älskar att vilja att allt ska gå bra och jag önskar alltid att de bästa stunderna aldrig ska ta slut.

jag vet. det låter förjävligt. rent utsagt irriterande, nu när jag läser det. men så är det. jag kan inte leva annars. jag kan inte gå runt och fokusera på att snart tar detta slut eller de tycker ändå inte om mig eller vi kommer ändå inte vinna högsta vinsten.

om chansen eller möjligheten finns där så kan allt inträffa.
jag antar att det är en av hörnstenarna i en hammarbyares personlighet.

därför blir jag så ledsen när jag känner av stress vid en kväll som har med alkohol att göra.
allt detta tjat om att "jag ska upp tidigt imorgon" jagar upp jävulen i mig. antingen går man inte ut eller så håller man inne med morgondagen. morgondagen har ingenting på puben att göra. morgondagen hör hemma i väckarklockan och den slår vi inte på förrän lilla huvudet ligger på lilla kudden, hur sent det än är.

att sedan gå hem tidigt ändå är en helt annan sak. då har sinnet ändå varit vidöppet hela kvällen och omständigheterna istället tagit tag i saken.

ansvar är ansvar. kan du inte ta ansvar för din bakfylla, gå inte ut.
kan du inte slappna av med en bira, stanna hemma.

så enkelt.
kim.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback