på smällen

då jag just fick reda på att en god vän ska bli mammi slog mig en tanke...

tänk om vi var tvugna att planera graviditet för att kunna få barn. låt säga att en planering och omvärldsanalys på åtminstone ett halvår var förutsättningen för att de små rackarna skulle kunna hitta rätt.

hur kul skulle det vara?
hur många av oss skulle faktiskt skaffa barn?

en intressant tanke då just barnaskapande måste vara den mest ambivalenta företeelsen som någonsin funnits.
ena dagen vill vi a b s o l u t inte ha en knodd för att nästa dag pissa på en sticka och vara helt överförtjust rosafluffigt lyckliga över den stundande nedkomsten...

snacka om skräckblandad glädje.
kim.

(ps, fick ett sjukt glädjerus av den goda nyheten, tack för att du gjorde min kväll! grattis!)

Kommentarer
Postat av: ph

Varsågod å tack ;)

2008-02-15 @ 11:44:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback