lysande
det ligger någonting ångestladdat i tända taklampor i hemmet. en lysande taklampa en grå söndagsförmiddag i februari skapar en känsla som är svår att beskriva och jag har ingen susning om varför.
varje vardagsmorgon vid halv åtta sitter jag och väntar på spårvagnen. mitt emot min bänk står ett lägenhetshus proppat med vakna och sovande människor. i ett av fönstrena hänger en svart gardin som täcker så gott som hela rutorna. men längst upp, alldeles vid gardinstången glipar det. hallonbåtsformade glipor. glipor som avslöjar en starkt lysande taklampa. varje morgon. varje eftermiddag. ständigt lysande.
jag kan inte tänka mig något mer deprimerande än svarta gardiner och ett stickande taklyse.
en, för mig, total avsaknad av mysighet representerad. den enda gången min taklampa lyser är om jag nödvändigvis måste städa när det är kolmörkt ute. utöver detta kan världen gärna endast bestå av små, mjuka, lågt belägna lampor.
kim.
varje vardagsmorgon vid halv åtta sitter jag och väntar på spårvagnen. mitt emot min bänk står ett lägenhetshus proppat med vakna och sovande människor. i ett av fönstrena hänger en svart gardin som täcker så gott som hela rutorna. men längst upp, alldeles vid gardinstången glipar det. hallonbåtsformade glipor. glipor som avslöjar en starkt lysande taklampa. varje morgon. varje eftermiddag. ständigt lysande.
jag kan inte tänka mig något mer deprimerande än svarta gardiner och ett stickande taklyse.
en, för mig, total avsaknad av mysighet representerad. den enda gången min taklampa lyser är om jag nödvändigvis måste städa när det är kolmörkt ute. utöver detta kan världen gärna endast bestå av små, mjuka, lågt belägna lampor.
kim.
Kommentarer
Trackback