jag är ingen guldfisk

jag vet att jag är en planerande människa.
jag gillar att skriva listor, veta vad jag ska äta till middag och vilken tid jag ska dyka upp vid ett möte.
annars blir jag förvirrad och stressad.

men på något sätt lyckas jag ändå leva i nuet. eller åtminstone i dagen. jag tror inte jag skulle kunna fungera på annat sätt. på morgonen lurar jag alltid ut vad jag ser fram emot under det kommande dygnet och så lever jag på det. tänker på det då och då när jag känner mig trött eller nere.

för det är nämligen så jag tror att det funkar. jag tror inte vi kan leva i nuet så som det är menat. då skulle ju aldrig något bli gjort (och vi är ju faktiskt inga guldfiskar).

problemet att leva i nuet (eller i dagen) är dock att problem och motgångar kan kännas så enormt mycket större än vad de faktiskt är. de tornar upp sig likt murar och plötsligt känns det som man är för nära för att kunna hoppa över.
men, som mora träsk brukar säga:

"då måste vi gå runt den"

och det är just när jag går runt muren och tiden strax efteråt som insikten om allt lärorikt och vackert som ligger längs vägen ploppar upp.

vad vore vi utan murar?
vad vore vi utan nya lösningar?
vad vore vi utan idag?

kim.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback