som utochinvända apelsiner

varför är det så tabu med gamla människor som busar? på ett sätt är det lite gulligt med på ett annat sätt tycker man liksom att de borde veta bättre.

busexempel numero uno är helt klart astrid lindgren. ingen tvekan om att hon var genomcool, men någonstans ryser jag ändå till. kanske får min hjärna för sig att en gammal människa som är busig också har en dement tendens? varför är i så fall demens så obehagligt?

att medvetet busa är något som hör hemma i barnlandet, rent fördomsmässigt. barn hittar på saker, är barnsliga på barns vis och har en vild fantasi. barn tänker inte på hur andra ser dem för det de gör är accepterat. barn är på barns vis.

på samma sätt är bus och knasigheter accepterat när en människa trätt in i demenslandet för "de vet inte riktigt vad de gör", en perfekt täckmantel kan tyckas, för visst vet de väl ändå vad de gör? de bara passar på att leka lite i skydd av sin diagnos.

men åter till fördomsspåret: cirkeln är liksom sluten. från barn till vuxen, till gammal, till barn på nytt.

människor, däremot, som är vuxna/gamla och fullt friska blir däremot plötsligt lite läbbiga så snart de får spatt och kastar snöboll på fönster eller fjärtar på pin kiv.

haken ligger i bristen på insikt. en människa inser aldrig att hon har den ålder på nacken hon faktiskt har . i huvudet är allt fortfarande fräscht. därför tycker busaren alltid att dess bus är berättigat.

våra huvuden är som besprutade apelsiner, fast tvärtom; tokfräscha inuti men skrynkliga som katrinplommon utanpå.

kim.

Kommentarer
Postat av: Mona

Mycket kloka ord. Jag älskar att läsa din blogg !!!!
Hoppas vi "tokiga gamla grannar" har hjälp till med denna blogg.
Kramar

2007-11-26 @ 19:32:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback