kims monologer

jag kan verligen inte stå i kö. detta har inte att göra med att jag är otålig, vilket jag faktisk är i många andra situationer, eller att jag är lat. detta problem lägger jag helt på andra ködeltagare. jag blir stressad för att jag måste hålla koll på att igen tränger sig. jag fullkomligt hatar när någon snikar förbi och gör kön längre från fel håll. jag hade en hemsk köupplevelse häromdagen:

jag märker till min fasa att någon står och flåsar mig i nacken och när jag vänder mig om märker jag att de fuktiga pustarna kommer från en gammal tanta. jag vrider lite på mig och markerar lätt med armbågen för att visa att detta inte är helt ok för mig. plötsligt väser hon:

"oj, det här verkar ta tid och jag som bara ska ha en bulle"

medveten om att hon är ute efter att jag ska ge upp min plats i kön svarar jag:
"ja, vi är många som vill ha godsaker, men kön är inte så lång s vi är nog framme snart ska du se"


härnäst upptäcker jag att när personen fram för mig tar ett steg fram gör också tantan det, rakt in i mig, och står kvar. så där står jag med en flåsig tanta upptryckt som i en stående sked mot mig. behöver jag avslöja att detta inte riktigt är min våta dröm? i mitt huvud knåpar jag på en spydig kommentar som ska kastas likt en välriktad lerkocka rätt i fejan på tantan.
jag kommer såsmåningom fram och beställer min rabarberpaj med vaniljsås och en kopp kaffe varpå tantan avbryter mig och säger:

"får man köpa en bulle, jag ska ta med den" till kassakillen

det är nu jag lägger in min stöt, dödsstöten:

"om jag får köpa mina saker först så är det din tur efter mig ska du se"

vaddå dösdsstöt undrar ni kanske nu. ja jag ångrar också att jag inte klämde till henne lite hårdare, men jag skyller på respekten för de äldre och att hon kanske var senil.

vett.
kim.