kims monologer

jag har insett att det finns en sak jag inte kan skriva om. jag skriver riktigt bra om allt utom kärlek. det blir så jävla löjligt när jag försöker få fram hur kär jag är eller hur generad jag blir när min sambo säger att jag är söt. jag blir rent av irriterad när jag läser det jag skrivit om kärlek. jag får en sorts out-of-body-experience, flyter ovanför mig själv och upptäcker att jag har en ful rosa rosett i håret och långa blonda flätor. för mig är det som att läsa en trivial fjortisblogg och inte min egen fenomenala.

nej, av med flätorna och på med det rabiata spikraka rufset.

nu kör vi.
kim.