skyddsnätet ingen vill ha

från att vi föds tills vi dör lägger vi vårt liv i andras händer. från att vi föds tills vi dör ansvarar andra människor för att vi ska få ett skyddsnät med så små maskor som möjligt. den enda gången vi känner obehag, konstigt nog, är när vi sitter i ett flygplan, ett flygplan som styrs av någon som förmodligen är långt mer säker på sin sak än vad våra politiker någonsin kommer vara på sin.

det vi själva har ansvar för är hur vi dekorerar våra liv. vilken färg, vilken form, vilken volym, vilket land.

vi är som oändliga ryska dockor. utan början, utan slut. ingen högst upp, ingen längst ner. allt i betraktarens öga, allt så oerhört relativt.

kim.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback