kims monologer

nobelmiddagen. kungligheter, klänningar, glassbomber, bugningar, diadem och dekolletage. det är något med detta som intresserar mig. varje år vältrar jag mig i glamour och glitter, kommenterar majestäterna och skrattar åt bortgjord servicepersonal.

sju timmar tar det.
en sittning på sju timmar.
sju!
med min lilla blåsa hade jag behövt en valsvänlig kateter; för visst skulle jag dansat om jag varit där. inte för att jag kan dansa vals, men det är väl det kavaljerer är till för? att föra så bra att man bara kan svepas med.

nu undrar jag:
hur många mobilkamreror blixtrar i hemlighet under kvällen? själv skulle jag ha den på ständig sandby. tänk att fånga kungen med slipsen runt huvudet och rödmosiga bilder... för givetvis händer det när filmkameran inte zoomar in. han måste ju leva lite också, kungen.

tadam.
kim.