kims monologer

det är en konst att ta sig igenom stan kl 08:00 på morgonen. den energi som inte läggs på att hålla sig vaken ägnas åt att i desperation undvika tidningsutdelare. inte ens när det är fint väder och jag cyklar till jobbet går det att undkomma. de kastar fram armen framför styret precis i passeringsögonblicket så en icke villig läsare såsom jag själv får göra all världens abrovinker för att inte trilla omkull. jag känner mig som paper boy i game boy-spelet med samma namn, om ni minns det.

ett litet jobb har jag fått mig. i fyra veckor. men eftersom det hindrar mig från att totalt deppa ihop, gläds jag åt det och njuter varje sekund. dessutom får jag klä ut mig varje dag till "little miss black suit" vilket är mer underhållande än jag trodde. jag som alltid propsat på baggyjeans, gympadojs och t-shirt har plötsligt upptäckt en hemlig önskan om att klä upp sig i ett sammanhang där jag inte kan bli för fin, om ni förstår. visst låter det lite pervo och det kanske det är, men strunt i det, jag mår bra. det är det som räknas.

nu behöver jag bara få en invit om after-work så är min lilla patetiska låtsasvärld komlett.

hokus pokus.
kim.